Mona Lisa på Louvren i Paris ska ersättas med en kopia!

Det berömda frihetsbrevet Magna Carta från 1215 och som finns bevarat i ett antal exemplar, ska också tas bort för allmänheten. Dessa brev finns idag i British Library som har två av originalen. Salisbury Cathedral har ett av de bästa bevarade liksom Lincoln Cathedral eller mer korrekt Lincoln Castle som har ett för allmänheten utställt originalbrev från 1215.

I båda dessa fall har kritiska röster höjts och invänt emot att intresset för att åka till Louvren och Salisbury Cathedral och titta på en kopia borde göra att besöksantalet skulle minska dramatskt. Idag beräknas att 20 000 personer per dag besöker salen där Mona Lisa hänger. Ibland under särskilda dagar upp emot 25 000 personer. Totalt hade Musée du Louvre cirka 8,7 miljoner besökare totalt under 2024. Hur denna besökssiffra skulle ändras om i stället en kopia av ”Mona Lisa” skulle visas eller om originalet helt enkelt skulle gömmas undan, är det ingen som vet.

I fråga om Mangna Carta är det svårare att mejsla ut besökssiffror men det finns uppgifter från Salisbury Cathedral som anger cirka 250 000 besökare per år. På British Library hade man under en utställningsperiod 134 000 besökare totalt. Även här vet man inte vad som skulle hända om dokumentet skulle ersättas eller helt enkelt tas undan till ett arkiv.

Så här långt i läsningen tror jag att du har reagerat och ställt dig frågan, är detta verkligen diskussioner och beslut som har förts och förs på allvar? Nej, naturligtvis inte!

Allt är bara påhittat. För vem skulle ens komma på tanken att gömma undan sådana historiska artefakter av denna dignitet? Både ur ett kulturellt perspektiv och inte minst ekonomiskt perspektiv. Men varför låta tanken ledas in på detta?

Jönköpings födelseattest 1284

Den 18 maj, som troligen var en torsdag 1284, satt kung Magnus ”Ladulås” Birgersson på Alsnö och undertecknade ett stadsprivilegiebrev för invånarna i Jönköping. Idag är det Sveriges äldst bevarade och möjligen, vi vet inte säkert, världens äldst bevarade stadsprivilegiebrev. Brevets budskap var att Jönköpingsborna skulle få hålla två marknader årligen, den 17 januari respektive 4 oktober, vilka inföll på helgonen Antonius och Franciskus festdagar. Brevets överlevnad är unikt så till vida att det överlevt ett antal stadsbränder samt ett otal fiendearméer som i tid och otid härjat i Jönköping. Privilegiebrevet befanns sedan i Jönköping under 736 år, det vill säga fram till 2020.

Fem år efter 2020 – vad hände?

Under 2020 den 15 mars, avgjordes efter en längre tvist i domstol, att rätten till brevet skulle tillfalla staten, närmare bestämt Riksarkivet. Beslutet innebar också att det inte längre fick förvaras i Jönköping utan i Landsarkivet i Vadstena. Det fick till följd att det sedan 2020 har förvarats i Vadstena utan att någon därefter har begärt ut brevet i studie- eller forskningssyfte. Ingen har heller begärt att få titta på brevet, vilket man kan fundera över om det ens skulle godkännas?

Utan att gå in på juridiska aspekter kan man utifrån den inledande tankeoperationen i artikeln, fundera på vad som händer när man helt tar bort en artefakt från en geografisk plats? Det första vi kan konstatera när det gäller privilegiebrevet är att ingen har begärt ut det från Landsarkivet. Det kanske i och för sig kan tyckas vara bra då det på så sätt inte utsätts för skadegörelse eller annan åverkan. Å andra sidan, vem har saknat brevet sedan 2020? De flesta förefaller att kunna leva utan att brevet finns i Jönköping. Så klart vi kan leva utan det, men missar vi då något i Jönköping?

Om vi tar det fiktiva fallet med Mona Lisa eller Magna Cartabreven kan man med stor sannolikhet hävda att om artefakterna flyttades skulle många besökare utebli från de platser där de idag finns, och därmed intäkter från dessa.

Vi kan bara utifrån ett Jönköpingsperspektiv spekulera i hur många besökare, inte minst från Tyskland, som enbart skulle passera Jönköping och inte stanna om alla artefakter av John Bauer skulle packas ner i Länsmuseets förråd.

Utifrån detta resonemang kan följande fastlås:

1. De människor som idag bor på den geografiska platsen, i detta fall Jönköping, fråntas en del av dess kulturella hjärta och själ. En artefakt av den dignitet som ett stadsprivilegiebrev innebär, borde och ska tillhöra alla nu boende i Jönköping.
   
   
2. Den historiekulturella upplevelsen av ett unikt världsarv uteblir. Att stå på en plats och betrakta en unik artefakt kan aldrig ersättas av att betrakta artefakten i en bok, via internet, TV eller andra multimodala medier. Hur ofta ställs inte frågan vid samtal; ”Har du varit där och sett det?” Att då kontra med ”Nej, men jag har sett det i en bok!” rymmer knappast en fullt ut upplevd inre upplevelse.
   
   
3. Hur många aktörer, enskilda organisationer och inte minst Jönköpings kommun arbetar inte stenhårt för att locka turister till orten? De frågor man som utomstående besökare alltid ställer sig är; Varför ska vi åka dit? Vad finns att se? Vad finns att uppleva?
   
   
4. De ekonomiska intäkterna uteblir. Dels för själva institutionen, men inte desto mindre för besöksnäringen i närområdet. Hur mycket intäkter skulle privilegiebrevet ge för Jönköping? Frågan är omöjlig att besvara, men en sak kan vi konstatera efter 2020 att det kan inte bli sämre än vad det är nu. Man kan bara relatera till de anförda besökssiffrorna ovan angående Mona Lisa och Magna Cartabreven. Skulle Mona Lisa plockas ner eller Magna Cartabreven tas bort skulle det definitivt inte öka intäkterna, det kan vi vara säkra på.

Original vs. kopior

Kan det då inte räcka att nöja sig med en kopia av stadsprivilegiebrevet? Svaret på den frågan är ganska enkelt. Hur många skulle gå till Livrustkammaren om där endast fanns kopior på riksregalierna? Hur många skulle besöka Nationalmuseum om där endast fanns fotokopior av verk av Anders Zorn, Carl Larsson, Bruno Liljefors, Rembrandt, Rubens och Renoir? Listan på andra museum med andra artefakter skulle kunna göras lång, riktigt lång. Allt handlar givetvis om att vi åker till en plats för att se originalen, inte kopiorna. Om det sedan inte heller finns kopior att beskåda utan artefakterna är nedplockade i något källarvalv, ja, då åker vi förmodligen inte till platsen överhuvudtaget.

Ett slående exempel på en utställning som delvis föll på detta grepp var utställningen Gladiatorer, Colosseums hjältar i Jönköping 2018. En fin utställning som innehöll mycket välgjorda kopior som hade med gladiatorer att göra, och det var just det som var problemet, att det enbart var kopior! Dessutom hade de inte det minsta med Jönköping att göra! Vill man uppleva något unikt i föremålsväg som har att göra med gladiatorer så väljer man att besöka Rom eller andra orter förknippade med gladiatorer, inte Jönköping.[1]

Men säger vän av ordning, utställningen om Titanic med början 2009 fram till förra året som gjorde stor succé runt om i Sverige gick ju mycket bra och där var det gott om kopior! Skillnaden är att där fanns inslag av passageraridentitet. Den tredje största gruppen av passagerare på Titanic utgjordes av svenskar. De fåtal som överlevde katastrofen och som blev riktigt gamla hade svenska rötter.

Finns det lösningar?

Vi måste ha respekt för rättsväsendets gång angående privilegiebrevet, även om det reser en del frågetecken om varför Malmö stad efter ett regeringsbeslut, fick behålla sitt stadsprivilegiebrev från 1353 samt Falukoppargruva från 1347 får behålla sitt, båda utfärdade av Magnus Eriksson?

Det som kan fastslås ur ett kulturellt upplevelseperspektiv är rätten till ett kulturarv för Jönköpings kommuns invånare. det borde vara en rättighet att få njuta av den finaste artefakten för Jönköping kulturellt sett, själva stadens födelseattest, vilket är något som inte många städer kan stoltsera med. Ett kulturarv som inte ska gömmas undan! För visst borde det vara så att med hjälp av den goda viljan och gott samförstånd mellan myndigheter, skulle privilegiebrevet kunna visas upp för allmänheten, antingen permanent eller periodvis. Inte minst borde brevet vara på plats den 18 maj varje år på Jönköpings stads födelsedag

Kan kommunen dessutom tjäna pengar på detta tror jag inte någon tycker det är fel att Jönköpings privilegiebrev återigen visas i Jönköping.

Slutsats

Allas rätt till vårt kulturarv i Jönköping

Finns det vilja finns det lösningar!

Fotnot

[1] Utställningen visades sommaren 2018 i en mindre hockeyarena uppe på Rosenlund mellan Jönköping och Huskvarna. Det ekonomiska resultatet av Gladiatoruställningen blev långt från den framgång som Destination Jönköping räknade med. I sin kalkyl budgeterades det med 75 000 besökare (85 000 är också en siffra som förekommit) och det kom 9003 besökare. Break even för hela utställningen låg på 71 000. Det kostade 11,6 miljoner att få utställningen till Jönköping och besöksintäkterna landade på 1,6 miljoner. Upplägget med mobila utställningar är inte unikt och har i andra svenska städer varit en stor framgång, men det finns också exempel på fullständiga misslyckanden. Destination Norrköping är ett utmärkt exempel på detta med en lyckad utställning om Harry Potter 2014 men också med fiaskot Marvel Avengers 2018.