”Skrolla och rolla” - Skärm, slöjd och skapande verksamhet

2024-04-24

MOTORIKLARMET I den pågående pedagogiska debatten talas det om barns försämrade finmotorik. Det framkommer att barn inte kan klippa rakt med en sax, såga med en handsåg eller trä tråden i nålen.

Dagens barn har fråntagits olika praktiska, elementära förmågor såsom att få skörda, spika och snickra. Vad händer när handens kunskap utifrån skapande verksamhet rationaliseras bort till förmån för skrämtid och knapptryck? Det kan möjligtvis handla om att vuxenvärlden saknar idéer och erbjuder därför en lärplatta till barnet, även om en låda med exempelvis vattenfärg, penslar, olika sorters pennor, pärlor och papper inte är så svårt att ta fram. P4 Jönköping gör ett reportage om motoriklarmet, där barn själva berättar att de skulle vilja pyssla istället för att använda skärmen i så hög utsträckning. I ett pågående forskningsprojekt, Kojan visar barn vad som händer när de tillåts bygga, spika och använda riktiga (el)verktyg såsom borrmaskin och häcksax. Göran Lundberg, Professor och f.d. handkirug menar att barn i yngre år måste få skapa, eftersom ”handens språk” utvecklas till finmotorik vilket i sin tur gör att barn har enklare för att lära sig andra saker. Exempelvis att teckna, en aktivitet som kräver aktiva händer, sätter samtidigt hjärnan i rörelse och engagerar fler nervceller. Varför slöjd är satt på undantag är dels för att ”snicken” med dess material och verktyg i hög utsträckning tagits bort från fritidshemmets pedagogiska verksamhet, och dels att grundlärare i fritidshem inte kan välja att bli behöriga i slöjdämnet.

Pedagogisk slöjd som valbart ämne

Lärarstudenter med inriktning mot fritidshem kan oftast göra tre val utifrån ett estetiskt, praktiskt skolämne. Bild, musik eller idrott, men inte slöjd. Handens språk inom slöjd har därför svårt att få genomslag i den pedagogiska verksamheten för fritidshem. Det lärarstudenterna inte fått med sig i sin lärarutbildning kommer ta tid innan de självmant genomför. Därför är det av största vikt att alla lärarstudenter få prova på trä- och metallslöjd och syslöjd oavsett vilket sidoämne de väljer att fördjupa sig i under en termin.

”Snicken”, en liten bygglekplats för barn

Vid ett historiskt tidsdokument om fritidshem får vi veta att det oftast fanns en vrå för slöjd eller ”snicken”. Ett ställe där barn kunde få slöjda med träbitar, hammare och spik, men tiderna förändras. Dagens och morgondagens barngrupper gör det inte möjligt att ha verktyg fritt tillgängliga utan uppsikt eller pedagogisk vägledning, men lärare och pedagoger kan ändå erbjuda slöjdande på andra sätt. Luffarslöjd och tova & karda är några exempel på hantverkstekniker som kan genomföras utifrån nuvarande pedagogisk praktik.

Foto: Maria Hammarsten

När det praktiska inte längre är ”fint” nog

Foto: Maria Hammarsten

Om utvecklingen fortsätter och förhindrar barns utvecklande av finmotorik kan det till slut leda till att handens kunskap är ett minne blott. Låt barn istället få testa att rita, måla, sy, virka eller sticka, beroende på ålder. Du behöver inte vara ”konstnär” för att tillåtas arbeta med skapande verksamhet. Gips, lera och papier-maché var lärande inslag under den äldre lärarutbildningen, kanske behöver vissa kursmoment inom de praktiskt och estetiska ämnena få en renässans.

En professionell konstnär från Dalarna beskriver kärnfullt situationen utifrån när han gjorde sitt senaste besök hos konststuderande i USA. Det visade sig att de inte ens visste hur en häftpistol fungerade, utan ville bara skapa ”riktig” konst för att bli rika. Dessa konststudenter menade att ”pyssel” ger man till barn i Kina eller till något U-land. Så kanske kommer barn i världens U-länder att vara finmotorikens räddning?

Foto: Maria Hammarsten

Maria Hammarsten

Forskar om barns pedagogiska utomhusmiljöer, utomhuspedagogik, utomhusundervisning och lärande för hållbarhet. Tror på barns agentskap och kompetens genom att forska med och för barn ur barns perspektiv.

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.